Alla bara går,
går ifrån mig.

Alla sticker förr eller senare, sticker som bin i sommaren.
Vart är det ni går?

Jag vill inte stå kvar här, inte ensam.
Jag vill vara med honom, henne och med dig.

Varför är det inte möjligt, varför måste jag stå kvar?
Jag vill ju inte.
Inte...

Jag vet att så fort ni kommit en liten bit ifrån mig, så kommer inget att bli som det var innan.
Men jag vill ha det precis så som innan.

Jag vill inte påstå att det var bättre förr.
Jag tycker själv inte att jag är någon konservativ typ.
Men bara för det så vill jag inte att ni ska gå,
inte att ni ska försvinna,
inte att ni ska vilja vara utan mig,
inte.