Ibland smyger ensamheten över mig.

Den smyger som en indian med olika vackra färger i ansiktet,

men min ensamhet är inte vacker, den är hemskt ful med gröngula fläckar på rosa.

Jag hatar ensamhet ful och äcklig,

Inte alls som den jag föresällt mig,

inte alls som den vackra indianen,

Inte alls som jag trott.

Tystnad skör som en spindelväv, stark och svag på samma gång.

Tystnad som existerar endast när jag är i närheten av dig eller när jag är ensam.

Ensamhet som jag vill bli av med, men hur?

Om vi inte är vänner kan jag inte gå vidare,

Till och med boken säger så, till och med boken,

tärningen då, den du och jag gjort, den tycker vi passar ihop,

Att vi ska bli ett, att det ska bli vi igen,

never ever!