Sötnosar i världen,
påskharar på färden,
fåren i härden,
blodet i kärlen...

Mitt blod rusar när jag hör din röst,
den skrapar bort minsta lilla IQ innuti mig,

Jag känner mig dum,
som kan älska en sådan människa som dig,
en sån jävla grej,
som inte ens vill säga hej...

Jag vet inte,
jag fattar inte vad det är för fel,
varför du inte kan komma till mig och bara säga hej,
jag skulle kanske svimma,
för just nu vet jag inte ens om du kan se mig,
se mig i din jävla dimma,
så om du bara skulle kunna säga hej,
skulle jag inte kunna svara,
jag skulle bara kunna,
kunna älska dig mer,
mer,mer,mer,
orkar jag mer?
texterna om dig i mitt huvud blir allt fler,
nej jag orkar inte mer.

Hejdå.