Man kan kalla det hutlöst

Det är vinterkallt, det vill säga jag har fula extra varma vantar, vinterjacka, varma skor och kläder för två timmars utomhusträning, men ändå så fryser jag. Helsingborgs rytm flyter fram och förbi mig där jag står på busshållsplatsen och väntar på buss nummer två. Den bussen som jag väntar på går mot Väla Centrum via Maria station. Det är på eftermiddagen och bussen är redan fem minuter försenad. Några hundra meter bort lyser de olika gröna miljöbussarna som går på metangas. Till slut kommer min buss, den är ganska full av “En lång dag på jobbet svett lukt”.

“En halv inom stan” Säger jag, samtidigt som jag ler snällt mot busschauffören.

“Vad sa du?” Svarar busschauffören.

“En halv inom stan” Upprepar jag tålmodigt.

“Ursäkta? Ehh, jaha, då blir det 11kronor” Säger busschauffören.

Jag bländar honom med ännu ett oskuldsfullt leende medans jag svär inombords, rån är precis vad jag har blivit utsatt för. Efter två busshållsplatser ser jag en liten rund gubbe utanför det regnsmutsiga fönstret. Den lilla runda gubben med röd ballongnäsa kliver storartat in på bussen. Han betalar pliktskyldigt sin biljett och börjar gå bak i bussen, stannar plötsligt och spänner en sur blick i mig. Jag känner igen blicken från hundar då man tagit deras plats i husses och mattes säng, och jag vet mycket väl att den betyder ungefär “Flytta på dig din odåga”. Inga problem säger mitt leende tillbaka. Jag reser på mig och nickar varsågod, det enda gubben gör är att fnysa högljutt för att sedan kunna efterfölja med två himlande ögon. Platsen bakom min förra är ledig, så jag sätter mig där samtidigt som jag halar upp min Ipod och byter låt till något mindre frustrerande.

På bussens skärm står det någon busshållsplats jag inte känner till, men det indikerar i alla fall att jag är på väg någonstans. Efter ett tag är det min tur att plinga, jag hoppar smidigt av bussen innan en snygg kille i gymnasieålder.

Hela vägen fram till idrottsplatsen tänker jag på hur mycket jag både älskar och hatar att åka buss, att färdas med kollektivtrafik. Jag menar det är hutlöst dyrt, det kan utan tvekan kosta minst 44kronor om dagen, för att åka buss!

Vem har den sortens pengar?

Jag förstår verkligen att man kan skratta sig lycklig när kommunen eller arbetsplatsen betalar ens resor. Men för alla andra är det ganska tragiskt. Det värsta är att allt som jag tyckte var så himla bra med att åka buss sakta försvinner, och att Skånetrafiken utnyttjar vad människor är beroende av.

Jag brukade tänka en bussresa som snabb, smidig och klimatsmart. Nu är den inte speciellt snabb, inte smidig heller. Men visst klimatsmart kanske det är att åka buss, men det är både en hjärtattack och ett sjuhimla miljöhot mot min plånbok.

Jag hade hellre betalat för något annat. Men då kommer vi till beroendet. Jag är beroende av kollektivtrafiken, jag har inget körkort, familjen äger väl en bil, men det är väl inte en taxi heller. Det som är så hemskt med detta är att Skånetrafiken vet om detta, att många människor är beroende av att göra korta resor. Från och till, skola, träning, arbete, affären m.m. De vet att man kan höja priserna, för folk kommer ju fortfarande att åka buss. Många har faktiskt inte ens något val.

Vad kan då kollektivtrafiken göra?

Det är en bra fråga, men man kan ju alltid börja med att sänka priserna. Det är ju inte rimligt att man ska behöva ta med sig över 20 spänn när man ska träna, för att kunna ta sig till och från träningen, då är det ju billigare att köra. Det bästa miljöalternativet kommer i sådana fall hela tiden att försvinna.

Varför ta tåget till Stockholm när det går snabbare och kanske snart är billigare att flyga?

Ja till: Snabb, smidig och klimatsmart.

Nej till: Rån, onödigt, obekvämt.